Niten

Jag var yngre, mina väggar var chockerande lila, jag skrev ner saker på väggarna, mina väggar var fulla med texter. Jag hittade aldrig något sammanhang mellan allt jag skrev, det bara kom, texterna verkade aldrig ta slut, jag kunde inte sluta. Jag har alltid kunnat prata bäst genom pennan, gråtit med blyerts, älskat med bläck. En dag tog allt bara stopp, jag kämpade så hårt för att få det att komma tillbaka. Det var minst 4år sedan...

 Nu sitter jag här idag, jag har mina papper, jag har mina pennor... Allt har kommit tillbaka, jag kan skriva igen.


Jag vill att du tar del utav de här.
Jag vill att du ser, papprerna ligger här.