Niten

Klockan är över nio och antar att de är nu folk sitter och myser med sin pojkvän, flickvän, sin familj, vänner eller sina barn? Men jag sitter här själv och stirrar in i väggen. Jag har min hund här hos mig. Men de är nog allt jag behöver för att få en lyckad kväll? Eller inbillar jag mig för att försöka hålla leendet på topp för att orka med ännu en dag? Den här dagen är över, imorgon är en ny dag. Vad händer då? Jag vill inte ens föreställa mig vad som kommer hända. Jag saknar för mycke, jag längtar för mycke, jag går djupare och djupare ner i ett jävla hål. Till vilken nytta? De sägs att de finns en anledning till allt, ett svar på alla frågor. Varför får jag inga svar? Varför får jag inga anledningar?

Jag skriver inte blogg för att jag vill att andra ska ta del utav mitt liv, min vardag. Jag skriver blogg för att jag vill kunna se tillbaka på hur jag mår nu, hur jag mådde då och hur jag kommer må i framtiden. Jag gör de här med andra ord för mig själv. Inte för någon annan. Jag behöver skriva av mig, jag måste få avreagera mig. Jag alltid har kunnat prata bäst genom pennan. Gråtit med blyerts, älskat med bläck.

Allt jag begär är att få må bra, men jag vet inte om de är för mycke begärt? Tar jag förstor plats?