Niten

Jag hör inget. Allt är tyst. Jag försöker skrika men allt som kommer ut är ett litet ljud. Ett ljud ingen någonsin skulle kunna höra. Jag känner mig så svag, så ynklig. Jag känner mig som ett dammkorn, som så lätt städas bort. En vattenpöl som tynar bort så fort solen skiner. Jag är själv i mörkret. Allt jag ser är en säng, samma säng som jag så många gånger försökt sova bort all smärta i, men aldrig lyckats. Säg mig, är de såhär de ska vara? Är de såhär vi ska fortsätta?
Jag somnade till, jag drömde. Jag drömde att du kom och knackade på min dörr. Du stod där med öppna armar och sa: "Kom, vi klarar allt tillsammans. Låt mig finnas där för dig. Låt mig hålla om dig, stanna i min famn föralltid"