Niten

Idag är en typisk dag då jag känner att jag måste skriva av mig. Att jag gör de med läsare skiter jag i för tillfället och ni får skapa den uppfattning ni vill, jag vet sanningen.
Jag har ingen aning hur jag ska få ordning på allt, hur jag ska få allt att gå ihop.
Turbo har jag inga svar på, de har blivit för mycke, psyket klarar inte av att uppfylla hans krav. 
Med en tår i ögat så känns de som att jag ger upp, jag har inga krafter kvar att lägga ner.

Stora förändringar skrämmer mig.
Jag har fått lära mig att man klarar sig bäst om man tar en dag i taget, de är inte sant.
Min framtid skrämmer mig. Jag vet inte vart jag ska börja, hur jag ska lösa allt.
Allt jag vet är att du är en del av min framtid...

Allt har stigit mig över huvudet.