1 november

Tittade runt lite på datorn och hittade extremt gamla bilder.
Den här är riktigt gammal men hur gammal är den tro?
I have no idea.

Saknar då håret massa iaf.


31 Oktober

Så kallade halloween. Vart är alla läskiga filmer? vart är alla utklädda ungar som tigger godis? alla så kallade traditioner verkar bara bli tråkigare å tråkigare för varje år som går. Om jag får lägga in ett ord om halloween så skulle de vara att de suger, de suger massa massa och me not like. Jag längtar bort.

30 Oktober

Kära läsare, jag hade fel. De finns inte ett svar på allt.

29 oktober

Imorse när jag vaknade så gick jag runt i lägenheten och letade efter min mobil, när jag kom fram till datorn så hade Jusmir satt en lapp på min data skärm. Älskling du gjorde min dag =) Och precis som du skrev så sitter jag här och nördar mig =D Ska ta de lungt idag, fick inte så mycke sömn eftersom att Jusmir hade damp humör tills han fick för sig att han skulle sitta uppe hela natten. Och jag kan faktist inte sova då. De är kallt här å sängen e lite för stor för en pers lixom. Nu ska jag titta på tv. Massa tv. Vänner, fresh prince in bel air, One three hill. You name it.


Världens vackraste

Jag har världens vackraste pojkvän. Du fifan så go älskling

Jag följer varenda rörelse du gör, precis som du följer varenda rörelse jag gör.

Not again...

De är precis som en Deja vu, hur kunde allt komma tillbaka precis så som de va?
Kommer jag ta mig igenom de här igen? Allt jag vill är att bli av med skiten.
Även om jag inte vill inse de så är nog den enda utvägen att söka hjälp.


25 oktober



Nu har jag fått de bevisat. Min älskling har vänt på dygnet. Vaknade vid 6 imorse utav att han kom och la sig. Lite små kasst sisådär.

Sömntuta

Har vänt mitt dygn totalt, verkar som att jag sover bort halva dagen, varje dag. Jag trodde att jag va värst. Jusmir ligger fortfarande och sover, väcker jag honom inte så lär han sova bort hela dagen istället för halva. Men låter honom sova ett tag till, han är ju så söt när han sover med öppen mun, snarkar och dregglar ner alla kuddar.

Allt.

Hur mycke är man villig att offra för sin kärlek?

Allt.

Love, such love

De är inte försent att vända tillbaka,
sudda ut allt negativt som varit och börja gå mot de positiva.
Jag lovar, jag lovar på allt att jag ska visa dig mitt bättre jag igen.

Jag vet inte om jag förtjänar dig, så som jag har betett mig nu.
Men jag tänker bevisa för dig att de ska vara du och jag föralltid.
För varje gång jag ser dig i ögonen så svävar jag i en annan värld.
Jag blir kär på nytt och jag vill ha mer, så mycke mer.

Just nu längtar jag tills du kommer tillbaka,
så jag kan få hoppa upp i din famn
och säga jag älskar dig.


natt...

Känslan av att den man älskar vägrar ta ens hand..
Jag är helt slut... Allt jag vill är att du håller om mig.

En ny dag.

Jag sov knappt något i natt, men jag har mig själv att skylla för de. Jag och turbo gick ner till vinterviken i mörkret. De kändes som att vi va dom enda som existerade och jag älskade känslan av att äga världen.

Nyss när Jusmir dammsög så satt jag och följde varenda rörelse han gjorde och jag tänkte, kände ännu mer hur mycke jag verkligen älskar honom. Jag andas dig.

själv?

Klockan är över nio och antar att de är nu folk sitter och myser med sin pojkvän, flickvän, sin familj, vänner eller sina barn? Men jag sitter här själv och stirrar in i väggen. Jag har min hund här hos mig. Men de är nog allt jag behöver för att få en lyckad kväll? Eller inbillar jag mig för att försöka hålla leendet på topp för att orka med ännu en dag? Den här dagen är över, imorgon är en ny dag. Vad händer då? Jag vill inte ens föreställa mig vad som kommer hända. Jag saknar för mycke, jag längtar för mycke, jag går djupare och djupare ner i ett jävla hål. Till vilken nytta? De sägs att de finns en anledning till allt, ett svar på alla frågor. Varför får jag inga svar? Varför får jag inga anledningar?

Jag skriver inte blogg för att jag vill att andra ska ta del utav mitt liv, min vardag. Jag skriver blogg för att jag vill kunna se tillbaka på hur jag mår nu, hur jag mådde då och hur jag kommer må i framtiden. Jag gör de här med andra ord för mig själv. Inte för någon annan. Jag behöver skriva av mig, jag måste få avreagera mig. Jag alltid har kunnat prata bäst genom pennan. Gråtit med blyerts, älskat med bläck.

Allt jag begär är att få må bra, men jag vet inte om de är för mycke begärt? Tar jag förstor plats?

Ett skrik på hjälp

Jag hör inget. Allt är tyst. Jag försöker skrika men allt som kommer ut är ett litet ljud. Ett ljud ingen någonsin skulle kunna höra. Jag känner mig så svag, så ynklig. Jag känner mig som ett dammkorn, som så lätt städas bort. En vattenpöl som tynar bort så fort solen skiner. Jag är själv i mörkret. Allt jag ser är en säng, samma säng som jag så många gånger försökt sova bort all smärta i, men aldrig lyckats. Säg mig, är de såhär de ska vara? Är de såhär vi ska fortsätta?
Jag somnade till, jag drömde. Jag drömde att du kom och knackade på min dörr. Du stod där med öppna armar och sa: "Kom, vi klarar allt tillsammans. Låt mig finnas där för dig. Låt mig hålla om dig, stanna i min famn föralltid"




Smärta

Mitt huvud tar kål på mig, och mitt hjärta dunkar hårt.
Kommer antagligen spy upp mitt hjärta, mitt huvud kommer säkert att sprängas.
Jag tog över smärtan, men nu är de smärtan som tagit över mig.
Är allt mitt fel? Har jag gjort något fel? Gör jag något fel?
Tankarna förstör mig.

?

Känner jag mig själv?
Låter jag folk trycka ner mig? 
Är de jag som trycker ner mig själv?
Är jag stark?
Är jag svag?

Vem är jag?


-.-


Bläää...

Blir mer och mer pateiskt för varje dag som går. Fan är de för fel på folk?

Igår på kvällen gick vår lilla trio runt sjön tillsammans.
Vi bestämde oss för att gå en långis varje kväll men kan vi verkligen hålla de?

Åt precis massa kladdkaka och nu kan jag ju inte direkt förneka att jag mår illa.
Var och solade tidigare idag och gick runt lite på stan.
Köpte en mysig halsduk på H&M(ME LIKE!!) och lite smink.

jag och turbo gick en lång promenad för en stund sen så nu har han slocknat. Skönt =)



Du är "död"

Satt precis och tänkte på våran vänskap, tänkte på saker som va positiva och negativa... Och om jag ska vara ärlig så kom jag inte på ett enda positivt ord om dig, förutom att vi har samma klädstorlek. Men på den negativa sidan flög orden in som om någon satt och skrev ett lexikon. Helt plötsligt så slog de mig, och de förflutna kom tillbaka och jag kom ihåg för stunden varför jag bröt kontakten med dig sist. Ordet falsk och dubbel moral, blev de självklara svaret. Jag ska vara ärlig nu och säga att du är död för mig, och den här gången tar jag inte tillbaka de. Du förtjänar inte min vänskap och jag tycker synd om dig och ditt patetiska liv.

Filmen är slut..

... Så nu går jag och lägger mig. Nattinatt.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0